EU RoHS-testning är ett test som riktar sig mot begränsningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter, som syftar till att säkerställa att produkter uppfyller de grundläggande tillträdeskraven för att komma in på EU-marknaden. De specifika detaljerna är som följer:
Direktivets definition och omfattning: Det fullständiga namnet på EU:s RoHS-direktiv är "Begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning." Version 2.0 definierar tydligt elektrisk och elektronisk utrustning som: utrustning som arbetar med en maximal växelspänning som inte överstiger 1000 volt eller likspänning som inte överstiger 1500 volt och förlitar sig på ström eller elektromagnetiska fält för drift (inklusive utrustning som genererar, sänder och mäter ström/elektromagnetiska fält). Detta direktiv omfattar nästan alla elektriska och elektroniska produkter och deras råmaterial som är beroende av ström eller elektromagnetiska fält för att fungera.
RoHS 2.0-direktivet klassificerar tillämpliga produkter i 11 kategorier:
Kategori 1: Stora hushållsapparater (t.ex. kylskåp, tvättmaskiner)
Kategori 2: Små hushållsapparater (t.ex. dammsugare, hårtorkar)
Kategori 3: IT- och kommunikationsutrustning (t.ex. datorer, mobiltelefoner)
Kategori 4: Konsumentenheter (t.ex. tv-apparater, stereoapparater)
Kategori 5: Belysningsutrustning (t.ex. lampor, LED-skärmar)
Kategori 6: Elektroniska och elektriska verktyg (t.ex. elektriska borrar, svetsmaskiner)
Kategori 7: Leksaker, fritids- och sportutrustning (t.ex. videospelskonsoler, elektriska leksaker)
Klass 8: Medicinsk utrustning (observera några undantag)
Klass 9: Videokontrollutrustning (inklusive industriell övervaknings- och kontrollutrustning)
Klass 10: Varuautomater
Klass 11: Annan oskyddad elektrisk och elektronisk utrustning (t.ex. smarta bärbara enheter, e-cigaretter, etc.)
Utvärderingsstandarder och föreskrifter: Kärnförordningen för RoHS 2.0 är 2011/65/EU och dess ändringsdirektiv (EU) 2015/863. (EU) 2015/863 lade till restriktioner för fyra ftalatestrar, vilket utökade kontrollen.
Testobjekt och gränskrav: RoHS 2.0 kräver restriktioner för 10 farliga ämnen, enligt följande:
Bly (Pb): Gräns 0,1 %, testmetod enligt IEC 62321-5:2013.
Kvicksilver (Hg): Gräns 0,1 %, testmetod enligt IEC 62321-4:2013+AMD1:2017 CSV.
Kadmium (Cd): Gräns 0,01 %, testmetod enligt IEC 62321-5:2013.
Sexvärt krom (Cr(VI)): Gräns 0,1 %, testmetod enligt IEC 62321-7-2:2017 eller IEC 62321-7-1:2015.
Polybromerade bifenyler (PBB): Gräns 0,1 %, testmetod enligt IEC 62321-6:2015.
Polybromerade difenyletrar (PBDE): Gräns 0,1 %, testmetod samma som PBB.
Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP): Gräns 0,1 %, testmetod enligt IEC 62321-8:2017.
Butylbensylftalat (BBP): Gräns 0,1 %, testmetod samma som DEHP.
Dibutylftalat (DBP): Gräns 0,1 %, testmetod samma som DEHP.
Diisobutylftalat (DIBP): Gränsvärde 0,1 %, testmetod samma som DEHP.
Dynamiska uppdateringar och nya ämnen: EU:s nyligen släppta slutliga utvärderingsrapport för Pack 15 rekommenderar att två ämnen tas med i den begränsade listan:
Medel-kedjiga klorerade paraffiner (MCCP): Används i mjukgörare, flamskyddsmedel etc. och har långlivade organiska föroreningsegenskaper.
Tetrabromobisfenol A (TBBPA): Ett vanligt flamskyddsmedel som kan störa det endokrina systemet. Om EU officiellt antar revideringarna måste företagen i förväg bedöma om deras produkter innehåller ovanstående ämnen och anpassa sina produktionsprocesser eller materialval därefter.
Testprocess och certifieringsbetydelse: Företag måste få sina produkter testade för RoHS av ett tredje-partslaboratorium för att bekräfta att alla homogena material (som plast, metaller och elektroniska komponenter) uppfyller gränskraven. Efter att ha klarat testet kan produkten erhålla en RoHS-försäkran om överensstämmelse eller certifikat, vilket är ett nödvändigt dokument för att komma in på EU-marknaden. Produkter som inte klarar testet kan riskera att returneras, bötfällas eller stängas av från marknaden.
